Lumière vs Gutenberg

En ofta accepterad dåraktighet är tanken om att litteratur i alla hänseenden överträffar filmkonsten. Folk som förespråkar denna uppfattning hittas ofta i samhällets mellanskikt, det rör sig om sånt pack som köper djupfrysta räkor i tron att det är en delikatess.

Jag tror att filmhatarna inte förstår filmens essens överhuvudtaget. De kallar t.ex. actionfilmer för pang-pang, liksom vissa kallar popmusik för dunka dunka. Men att använda infantila begrepp för kontemporär kultur tyder varken på bildning eller vettighet. Snarare rör det sig om en sjuklig ovilja att ta nya saker till sig. Lobotomerade hundar uppvisar samma beteendemönster.

Varför är då litteratur bättre än film? Jo, "på film får man allt serverat, men när man läser måste man fantisera mer". Är det en av litteraturens meriter, att den kräver mer, alltså att den är svårtillgänglig? Låter mer som en nackdel. Och behövs inte fantasi och uppmärksamhet för att förstå t.ex. filmens subtexter?

Filmen visar och boken beskriver, men tydligen ter sig filmmediet alltför starkt för ärthjärnorna. De anser att tryckt text är bättre än audiovisuell upplevelse. Isåfall är ett manus bättre än en färdig film.

Men varför sluta vid filmkonsten? Varför inte ta med bildkonsten? Vi kan bränna världens konstsamlingar, och istället låta våra författare beskriva konsten: "Två rektanglar, den gula är lite större än den svarta, ser lite ut som L'Oreals Studio Line-reklam..." Personligen ser jag nog hellre på en Mondrian än läser om den.

Det är fel att kalla dessa stackares attityd för barnslig, för barn är ju ofta öppna för nya intryck. Men tänk att lära barn att film är värdelöst. Så mycket njutning man kan förstöra! Dumheten och ondskan är verkligen nära besläktade: de är inavlade, efterblivna kusiner.