Hörde om ett reportage där Douglas Coupland intervjuar Morrissey. Tänkte att det skulle vara intressant läsning. Och intressant var det...
Coupland hade säkert bra frågor, men när han ska skriva ner sin intervju börjar han spela apa. Först berättar han om sin resa från Kanada till Rom, och så småningom blir reportaget till en underlig betraktelse av Couplands eget förhållande till interjvuprocessen, varvat med livsviktig information om bl.a. storleken på Morrisseys huvud. Simplicitet - att skriva ner frågor och svar - ersätts av simpelhet och publikfrieri.
Coupland är långtifrån en idiot, för han vet att läsarna förväntar sig clowntrick. Men jag tror han skulle ha vunnit på att skriva sin intervju "straight". Han skulle ha vunnit min respekt åtminstone. När denna vår tids största författare skriver "In 15 years of media life I've never once conducted an interview", rynkar jag på näsan. Är man amatör ska man väl åtminstone inte erkänna det?
Det är lätt att skriva underhållande, men svårt att skriva bra. En författare jag respekterar är Thomas Pynchon, ett geni som vågar skriva oläsliga böcker (V, Mason & Dixon, Gravity's Rainbow). Det är inte frågan om onanistisk tvångsflört med en hel generation, som Douglas Coupland håller på med, utan ett författarskap som i fantasi och kreativitet verkar nästan gränslöst.
Jag tror jag inte läst en enda av Thomas Pynchons böcker fullt ut. De är lysande, men så tunglästa att jag efter en halvtimme sträcker jag mig efter Ian Fleming. Intellektuell lättja? Försök själv läsa Pynchon!
Coupland igen är tungläst för att han inte erbjuder några svar, utan bara beskrivning och usel struktur. Bakom verket finns heller inte en gammal gubbe med glimten i ögat, utan en relativt ung, desillusionerad fattigmans-Sartre med dålig humor. Pynchon ter sig som en överdådig champagne, medan Coupland stinker kilju på lång väg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Jag älskade Couplands Eleanor Rigby, som hade väldigt tajt struktur.
Men jag måste nog hålla med om Morrissey-intervjun. Vilket jävla hål har Coupland krupit ur? Vi behöver inte ännu en pseudo-intervju som förklarar hur "svårt" det är att fånga Morissey, som handlar mera om skribenten än artisten. Det finns ingen information här. Dessutom en känsla av att Coupland bara ville skriva att han hört den nya skivan via en iPod.
Haha, jo du har rätt i det där med iPoden. Couplands juttu får mig att tänka på Grady Tripp i Wonder Boys: Han förmår inte att välja vad han ska skriva om, så vi får dras med långtråkiga, banala utläggningar...
Hmm.
Coupland ska jag inte uttala mig om,och inte Pynchon heller för den delen, men jag måste säga att jag tycker VERKLIGEN inte att det är bra att "våga skriva oläsliga böcker". Jag anser att om man ska få kallas "geni" som författare så ska man kunna skriva lättillgängligt. Det finns ingenting som säger att man måste ge avkall på innehåll eller "djup" bara för att man skriver lättbegripligt - snarare tvärtom.
En sak som JAG "hatar"- för att använda denna bloggs terminologi - är när folk tror att de verkar smartare om de skriver "svårt" och krångligt, med långa bisatser och hundramarksord! Det som de inte fattar är att det är mycket svårare att skriva enkelt än att skriva svårt.
Därför, Nina, älskar jag så många amerikanska författare. JD Salinger, Ernest Hemingway, Joan Didion... deras efterföljare. När varje mening lyser i all sin enkelhet.
Lättillgänglighet är bra, men det behöver inte vara ett tecken på författarens intelligens, eftersom vem om helst kan skriva en läslig roman. Pynchon har medgett att han överarbetar sina böcker, men han gör det med en god smak, i motsats till många andra.
Och är det inte bra om det vi läser är lite mer krävande än t.ex. Stephen King eller John Grisham? Hemingway, som Philip nämnde, kräver mer, för man måste vänja sig med enkelheten och det omedelbara berättandet.
Hahahaha, jag kom just ihåg en sak, Janne! Minns du när du läste Melville högt för mig år 2001? Då blev DU jävla arg för att det var så krångligt språk. "Vad är det för fel på Shatner? Han skriver bara 'He was mad'" minns jag att du sa...
Ja det minns jag. Men nog känns Melvilles språk väldigt föråldrat idag. Och jag har inte läst Shatner på många år! ;-)
Tihi, fniss, fniss... så du har slutat läsa Shatner? Minns du när jag läste Shakespeare och du läste Shatner och vi skojade om de två William... det var roligt. En annan sak som jag minns är att jag lärde mig ordet "bowlder" i Shatners bok. Du skrattade åt mig för att jag inte kunde det ordet... du låtsades som att det var ett ord som alla bör kunna. MEN häromdan så berättade jag detta för Pete, och han sa att ordet "bowlder" finns med i ett Commondore 64-spel. Detta skulle således vara en naturlig förklaring till varför du kunde ordet och inte jag.
Åhå, nu blev det lite off-topic, sorry... :-D
Jo, Nina, ordet bowlder lärde jag mig från spelet Boulder Dash (det kan skrivas på två sätt). Det där med två William var kul - att jag läste världens sämsta litteratur och du det främsta. :)
MESSAGE
Hello
Propose to join [url=http://sexvideo--.blogspot.com]video chat[/url] & welcome to this useful site: [url=http://lesbian-.blogspot.com]lesbian[/url]
G'night
Skicka en kommentar