Hett tips: Köp inte parfym på loppis i Jeppis.
måndag, november 12, 2007
lördag, september 29, 2007
Svinaktigt, Grisen i säcken, Miss Piggy går och handlar, eller annan "fyndig" rubrik
Det är skönt att veta att vissa butikskedjor förstått vilken typ av människor som springer efter deras erbjudanden. Men åtminstone jag tänker inte handla på ett ställe som kallar sina kunder för svin, även om man skulle få en Uuno Turhapuro- VHS för 50 cent och ett kilo lördagskorv på köpet.
tisdag, september 18, 2007
Salivationen är nära
Jag kan fatta att man i Vilda Västern gick omkring och spottade tobaken i spottkoppar dit man sen slängde silverdollars för Dean Martin att plocka upp*. Men när nån sitter bredbent på terassen med huvudet mellan knäna och låter en snorklimp hänga i en tråd från tungan i minuter tills den äntligen når marken får mig av nån anledning att må illa. Vissa svin har gjort det kroniska spottandet socialt acceptabelt; det är tydligen en väldig stolthet förknippad med att samla spott. ”Titta vad jag får till stånd nu, jag skjuter lösa skott i sängen men jag kompenserar med munpartiet.”
Nästa gång jag far till stan tar jag med mig haklappar.
* Howard Hawks: Rio Bravo. Warner Bros. 1959.
fredag, september 14, 2007
söndag, februari 25, 2007
Homo lärare
Hörde om en lärare som undervisar tonåringar att homosexualitet är en synd och en sjukdom. Jag blev ganska överraskad, eftersom jag trodde att sådana tankar hörde till 80-talets blodplättsätande bibelbältsskolor.
Man har all rätt att ha denna inställning, eftersom vi lever i ett demokratiskt land bla bla bla. Men vem har ballarna att uttala sig såhär inför minderåriga? Jag har vikarierat som lärare en par gånger, och jag känner mig pinsam redan om jag ska uttala mig om smaksaker (Kummeli är inte roligt, Spielberg har tappat greppet). Vad i världen får dessa människor att driva sitt politiska agenda under arbetstid? Det ingår knappast i läroplanen. Och det motverkar mer än vad det ger: när jag var 14 upplyste min historalärare mig om att Väyrynen vore den bästa presidenten. (Min respekt flög sin kos, naturligtvis.)
Kyrkokristna kritiserar New Age för att vara ett andligt smörgåsbord. Men är då inte Bibeln en halvdan buffé, en brunch med "viikon jämät", varifrån det bästa (Tomasevangeliet, apokryferna) tagits bort? Undrar varför det finns så många kristna riktningar... Dogmatism är nästan förståerligt, men en sån härt plockande tyder på en patologi mycket mer befängd än homosexualismen. Lärarens källa är naturligtvis Gamla Testamentet och Paulus, kvinnoförnekaren. Intressant nog är läraren en kvinna. Så enligt hennes källa kan man ej ta henne på allvar. (Fan! Jag kanaliserar Hannibal Lecter!)
Hur som helst, vad som störde mig mest i lärarens beteende var detta: Procentuellt sett finns det minst två homosexuella i varje skolklass. Hur känns det för lilla gay-Roy att höra att han är sinnessjuk?
Man har all rätt att ha denna inställning, eftersom vi lever i ett demokratiskt land bla bla bla. Men vem har ballarna att uttala sig såhär inför minderåriga? Jag har vikarierat som lärare en par gånger, och jag känner mig pinsam redan om jag ska uttala mig om smaksaker (Kummeli är inte roligt, Spielberg har tappat greppet). Vad i världen får dessa människor att driva sitt politiska agenda under arbetstid? Det ingår knappast i läroplanen. Och det motverkar mer än vad det ger: när jag var 14 upplyste min historalärare mig om att Väyrynen vore den bästa presidenten. (Min respekt flög sin kos, naturligtvis.)
Kyrkokristna kritiserar New Age för att vara ett andligt smörgåsbord. Men är då inte Bibeln en halvdan buffé, en brunch med "viikon jämät", varifrån det bästa (Tomasevangeliet, apokryferna) tagits bort? Undrar varför det finns så många kristna riktningar... Dogmatism är nästan förståerligt, men en sån härt plockande tyder på en patologi mycket mer befängd än homosexualismen. Lärarens källa är naturligtvis Gamla Testamentet och Paulus, kvinnoförnekaren. Intressant nog är läraren en kvinna. Så enligt hennes källa kan man ej ta henne på allvar. (Fan! Jag kanaliserar Hannibal Lecter!)
Hur som helst, vad som störde mig mest i lärarens beteende var detta: Procentuellt sett finns det minst två homosexuella i varje skolklass. Hur känns det för lilla gay-Roy att höra att han är sinnessjuk?
fredag, februari 23, 2007
Janne älskar Mary
När man haft en tung dag och bara hatar allt och alla kan det vara på sin plats med en härlig drink.
Min godaste Bloody Mary
2 dl tomatjuice
4 cl vodka
12 droppar worcestershire-sås
6 droppar Mona Lisa Hot Sauce
en stor skvätt limesaft
en nypa salt
lite svartpeppar ur kvarn (eller var ni nu brukar förvara det)
en liten chilifrukt
tre piri-piri-fyllda oliver + lite olivsaft
Garnering:
En skalad, kluven morot
En limeskiva
Blanda allt förutom garneringen i ett stort glas halvfyllt med is (lägg i tomatjuicen sist). Garnera, vänta nån minut, och njut. Vem har sagt att grönsaker är tråkiga?
Obs! Drinken blir godare om man använder grönsaksjuice (typ V8) istället för tomatjuice, men sånt får man inte tag på i Jakobstad. Och purister får ta sig i baken: vem fan vill ha selleri i sin drink?
onsdag, januari 17, 2007
Jännittääkö?
Jag hörde om ett finskt TV-inslag där en reporter intervjuade fyraåringar inför en barnträdgårdsjulfest. En av frågorna var "Jännittääkö?" ("Är ni nervösa?") Ni förstår, i Finland ska fyraåringar anpassa sig efter de äldres ångest och rädsla för att stå på scen, som de i sin tur har ärvt av deras föräldrar.
Finska journalister frågar ofta sånhärnt, men jag tycker det är väldigt fräckt att fråga t.ex. en backhoppare eller en schlagertävlingsfinalist om denna är nervös inför tävlingen. En fråga av det här slaget kan ju inte vara positivt menad överhuvudtaget. Och vad ska man svara på sån surdeg? "Ja, jag är satans nervös och har skitit ner mig två gånger. Akta dig, jag måste spy snart..." Och "jännittääkö" päverkar nog de finska framgångarna.
Tävlingsidrottare säger ofta att dom försöker bli bland de 15 bästa. Bara i Finland är vi så blåsta att vi inte ens vill vinna. "Framtiden exiterar först i fantasin, sedan i viljan, och slutligen i verkligheten." Men om man inte ens kan tänka sig en vinst, hur är den då möjligt att uppnå?
Detta är Jantelagen i fullt bruk, ratifierad av det slavklimat som råder i en alltför stor del av befolkningen. Tyvärr leder inte "jag ska inte tro att jag är någonting" till framgång, utan till nederlag och bitterhet. En gammal människa, som levt sitt liv efter denna inställning, är inte bara en allmänt negativt intälld person utan även en energilös tråkboll. Vi har alla träffat sådana människoskuggor, och det är synd att se vad åratal av pessimism tar sig uttryck i hela deras fysiska och psykiska verklighet.
Vad är då botemedlet för detta feltänkande? Anthony Hopkins frågade en gammal präst om detta, och svaret han fick var att "Fuck it" var den bästa bönen. Vad prästen menade var att om bara man förberett sig väl så ska man låta universum utvidga sig som det är menat. Om det skiter sig så skiter det sig. Och då är nervositet en omöjlighet.
Jännittääkö? — Haista paska.
Finska journalister frågar ofta sånhärnt, men jag tycker det är väldigt fräckt att fråga t.ex. en backhoppare eller en schlagertävlingsfinalist om denna är nervös inför tävlingen. En fråga av det här slaget kan ju inte vara positivt menad överhuvudtaget. Och vad ska man svara på sån surdeg? "Ja, jag är satans nervös och har skitit ner mig två gånger. Akta dig, jag måste spy snart..." Och "jännittääkö" päverkar nog de finska framgångarna.
Tävlingsidrottare säger ofta att dom försöker bli bland de 15 bästa. Bara i Finland är vi så blåsta att vi inte ens vill vinna. "Framtiden exiterar först i fantasin, sedan i viljan, och slutligen i verkligheten." Men om man inte ens kan tänka sig en vinst, hur är den då möjligt att uppnå?
Detta är Jantelagen i fullt bruk, ratifierad av det slavklimat som råder i en alltför stor del av befolkningen. Tyvärr leder inte "jag ska inte tro att jag är någonting" till framgång, utan till nederlag och bitterhet. En gammal människa, som levt sitt liv efter denna inställning, är inte bara en allmänt negativt intälld person utan även en energilös tråkboll. Vi har alla träffat sådana människoskuggor, och det är synd att se vad åratal av pessimism tar sig uttryck i hela deras fysiska och psykiska verklighet.
Vad är då botemedlet för detta feltänkande? Anthony Hopkins frågade en gammal präst om detta, och svaret han fick var att "Fuck it" var den bästa bönen. Vad prästen menade var att om bara man förberett sig väl så ska man låta universum utvidga sig som det är menat. Om det skiter sig så skiter det sig. Och då är nervositet en omöjlighet.
Jännittääkö? — Haista paska.
onsdag, december 13, 2006
Jag ser inget, min världsbild är i vägen
Har ni någonsin kommit i kontakt med en människa som inte verkar ha någon religiös dimension alls? Ni vet, någon som sätter likhetstecken mellan orden religiositet och kristendom, inte på grund av allmän tankelättja, utan därför att hennes psykiska konstitution inte tillåter existensen av något “bortom denna värld”?
Det är underhållande att debattera religiositet med dessa stackare, eftersom deras argument för en ateistisk världsbild brukar snabbt ta slut. (Nu talar jag inte om sanna ateister, som efter noggrann övervägning kommit fram till sin tro, utan om såna som inte ens bekantar sig med religiositet innan de förkastar den.) Diskussionerna brukar avslutas med att “ateisten” slår näven i bordet och vägrar fortsätta.
Robert Anton Wilson har sagt att de sjukaste breven han får för sina böcker är från fundamentalistiska troende och från fundamentalistiska rationalister, och att breven ofta har exakt samma ton fastän de kommer från motsatta sidor av det metafysiska tankespektrumet. Men vad är då risken med att närma sig endera av de här extrema kanterna? Jo, i värsta fall är det en total vrångbild av personer och företeelser. Eftersom man redan har en korrekt modell av världen i sitt huvud måste allt som strider mot den per definition vara fel.
Det finns, lustigt nog, människor som förkastar Nietzsche, även om de inte läst nånting han skrivit. Zarathustra är tydligen endast en reseskildring. Somliga är livrädda för att ens bekanta sig med Nietzsche eftersom nazisterna inspirerades av vissa av hans tankar. En annan kliché är att kalla Nietzsche för poet men inte acceptera honom som filosof, precis som om dessa två skulle utesluta varandra. En av mina gamla lärare gjorde detta misstag, och jag misstänker att det var en fundamentalistisk kristen österbottnisk rörelse som satte käppar i hjulet för hans hjärnverksamhet; han sade även att "Freud skulle varit ett geni om han ej varit ateist". Men bara för att man inte förstår sig på en tänkares världsbild betyder det inte att denna är en intellektuell medelmåtta. Och när man ännu till är lika fientligt inställd till Jung som till Freud blir det närmast skrattretande.
Aleister Crowley har inte ännu lyckats bli kvitt den stämpeln som “världens ondaste man”, ett epitet som den brittiska pressen i dess evinnerliga smakfullhet gav honom. (Crowley själv var jävla smakfull.) Och än i denna dag, när folk talar om honom, säger de: “Ja den där djävulsdyrkaren...” Men igen är det människor som inte har läst ett enda ord av vad gubben skrivit; man säger: "Ja, har du läst Diary of a Drug Fiend", och man får “Va, han skrev böcker?” som svar. Ja, vad skulle han ha gjort då för att ha blivit “världens ondaste”? Suttit i en källare, skärande sig själv i armen med en pennkniv? Tillåt mig skratta och flagellera mig själv!
“Sku vara att bank in lite vett i skallen, satan, med hamarn”. Om det bara vore så lätt. Men jag måste erkänna att jag igen är inget bättre än de människor jag nämnt ovan. Jag har konsekvent vägrat att bekanta mig med Markoolios produktion, eftersom jag inte tål den människans dumma hundröst och manéer. Och jag tror inte att han har något att ge mig. Men vem vet, kanske Markoolio gömmer universums hemlighet i sina texter?
Det är underhållande att debattera religiositet med dessa stackare, eftersom deras argument för en ateistisk världsbild brukar snabbt ta slut. (Nu talar jag inte om sanna ateister, som efter noggrann övervägning kommit fram till sin tro, utan om såna som inte ens bekantar sig med religiositet innan de förkastar den.) Diskussionerna brukar avslutas med att “ateisten” slår näven i bordet och vägrar fortsätta.
Robert Anton Wilson har sagt att de sjukaste breven han får för sina böcker är från fundamentalistiska troende och från fundamentalistiska rationalister, och att breven ofta har exakt samma ton fastän de kommer från motsatta sidor av det metafysiska tankespektrumet. Men vad är då risken med att närma sig endera av de här extrema kanterna? Jo, i värsta fall är det en total vrångbild av personer och företeelser. Eftersom man redan har en korrekt modell av världen i sitt huvud måste allt som strider mot den per definition vara fel.
Det finns, lustigt nog, människor som förkastar Nietzsche, även om de inte läst nånting han skrivit. Zarathustra är tydligen endast en reseskildring. Somliga är livrädda för att ens bekanta sig med Nietzsche eftersom nazisterna inspirerades av vissa av hans tankar. En annan kliché är att kalla Nietzsche för poet men inte acceptera honom som filosof, precis som om dessa två skulle utesluta varandra. En av mina gamla lärare gjorde detta misstag, och jag misstänker att det var en fundamentalistisk kristen österbottnisk rörelse som satte käppar i hjulet för hans hjärnverksamhet; han sade även att "Freud skulle varit ett geni om han ej varit ateist". Men bara för att man inte förstår sig på en tänkares världsbild betyder det inte att denna är en intellektuell medelmåtta. Och när man ännu till är lika fientligt inställd till Jung som till Freud blir det närmast skrattretande.
Aleister Crowley har inte ännu lyckats bli kvitt den stämpeln som “världens ondaste man”, ett epitet som den brittiska pressen i dess evinnerliga smakfullhet gav honom. (Crowley själv var jävla smakfull.) Och än i denna dag, när folk talar om honom, säger de: “Ja den där djävulsdyrkaren...” Men igen är det människor som inte har läst ett enda ord av vad gubben skrivit; man säger: "Ja, har du läst Diary of a Drug Fiend", och man får “Va, han skrev böcker?” som svar. Ja, vad skulle han ha gjort då för att ha blivit “världens ondaste”? Suttit i en källare, skärande sig själv i armen med en pennkniv? Tillåt mig skratta och flagellera mig själv!
“Sku vara att bank in lite vett i skallen, satan, med hamarn”. Om det bara vore så lätt. Men jag måste erkänna att jag igen är inget bättre än de människor jag nämnt ovan. Jag har konsekvent vägrat att bekanta mig med Markoolios produktion, eftersom jag inte tål den människans dumma hundröst och manéer. Och jag tror inte att han har något att ge mig. Men vem vet, kanske Markoolio gömmer universums hemlighet i sina texter?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)