"Idag träffade jag W..."

Jag har inte uppdaterat Janne hatar på en bra stund. Aftonbladet skrev nyligen att bloggandet är ute. Och jag tror folk börjar bli leda på att en par gånger i veckan gräva sig genom tiotals kassa texter av vänner och bekanta. Nu vet jag inte om detta är rätt forum att ta ut min irritation på bloggarna, men jag tror att Jakobstads Tidning vore ett ännu sämre alternativ. Det är mest dagboksbloggarna som får mig att se rött, tyvärr.

Det finns ett underligt tankefel i många bloggares själsliv. Varför skriver folk inte ut vem de talar om utan använder bokstäver och initialer istället? "Igår var jag med K på kaffe. Vi talade om J och jag drack Earl Grey. Sedan fick jag dålig mage och gick på X". Jag bryr mig, om möjligt, ännu mindre i mina medmänniskors vardagar om det inte ens framkommer i texten vem eller vad det är frågan om. Det finns t.o.m människor som inte vågar skriva ut vad de varit med om. "Igår hände det något jätteroligt, men jag har lite ångest över det, på något sätt." Sedan slutar texten. Om man envisas med att skriva dagbok kan man väl åtminstone vara ärlig mot sig själv och andra som eventuellt läser vattenvällingen?

Jag ogillar starkt även när folk känner ett behov att skriva, men orkar inte, utan måste ursäkta sig själv. Lite som jag gjorde i början av detta inlägg, men tråkigare. "Jag har inte orkat blogga, har flyttat ihop med JKG och han tar upp all min tid. Här kommer en lista på vad jag gjort under det senaste halvåret. 1. Jag skaffade nya byxor. 2. Fem nya CD-skivor. 3. Fick jobb på kasslerfabriken." Yes, vad intressant! Som att läsa en inköpslista från ifjol!

Har dessa människor inte fattat att bloggen är forumet där man kan vältra sig i sitt eget postmodernt-urtråkiga liv, utan att censurera sig själv eller skylla ifrån sig? Internet är fritt, än så länge. Det är ett ingenmansland, som området mellan kön och rektum! Fattar ni det, va? Fattar ni? (Jag kan skriva rektum, och känner inget behov att förkorta det till R.)