onsdag, september 13, 2006

Radio Gagh Gagh Gurgleburgle Byääh!

Jag pendlar mellan Jakobstad och Vasa varje vecka, och jag lider av det oerhört, eftersom min förr så trogna kassettbandspelare i Fiaten gått sönder. För att inte falla i tristess måste jag ibland skruva på bilradion. Då hoppar mina öron bort och gömmer sig under passagerarsätet, snyftande av vax och vemod.

Varför finns det patrask av radiopratare som snackar strunt med varandra varje morgon? Vem har kommit på detta koncept, är det Satan? När man babblar med en kompis efter att ha gått på starksprit och metamfetamin i tre veckors tid kanske det inte kommer så bra grejer ur käften, men banne mig om det inte är vettigare än radiopratarnas small talk. Frågor som ”har du nånsin skalat lök så att ögonen tåras” och ”hur känns det att bli av med sin hela släkt i tsunamin”, vem vill ens höra svaret på sånt förbannat trams?

Det falska skrattet är det hemskaste ljud som en människa kan åstadkomma. Radioprataren behärskar detta läte till fullkomlighet. När en gäst eller en bisittare kommer med något aningen humoristiskt eller bara annars fyndigt som de flesta av oss skulle rycka på axlarna åt säger radiovärden: ”EHEHEHEHHHEHH *suger inåt* EHHH!” Och han säger verkligen detta, det är ett totalt kontrollerat och perfekt tajmat polite laughter, som har funktionen av att förlänga programmet med den tid som krävs för att radioprataren ska hinna hitta på en smart comeback. Och comebacken brukar vanligen bestå av ”ja, du har en poäng där...” eller något lika klyftigt. Oscar Wilde, eat your heart out! Bernard Shaw, get out of town! Dessa är ingenting jämfört med radiopratarens ”filosoferande” (fy fan vilket missplacerat ord!) om grannens pyttipannalukt i trappuppgången och andra viktiga iakttagelser.

Musiken på finska radiokanaler har det pratats om mycket i tiderna, så jag säger bara en sak om det. Har någon av er fått nog av Hard Rock Halleluja? Knappast. Så vi spelar den 25 gånger idag igen!

7 kommentarer:

Nina sa...

Jag hatar också radio, som du kanske minns. Jag hatar att de alltid skriker eller pratar kakka. Jag fattar inte att ett medium som radio fortfarande lever och frodas - det är ju så otidsenligt! Bara ljud, ingen bild, satan! Och alltid när man lyssnar på radio i bilen så är mottagningen så dålig att det känns som när man lyssnade på släpande blandband i bussen till lägerskolan. Tänk att de har lyckats skicka folk till månen, men inte fixa så att radion hörs överallt! Helt otroligt.

Men i och för sig har jag en del bra radiominnen också... minns du den där gången när vi satt på radion på villan och "Forever Young" kom och vi belv jätteglada? Eller när vi fick höra "Wonderful Life" mitt i vår mexikanska afton i Töögja?

Janne R. sa...

Jag njuter faktiskt av att höra vettigt producerade program på radio, speciellt när jag gör mat eller diskar eller något sånt. Men mest känns "programmen" som improviserad amatörteater med fulla människor. Radioteater är en underskattad konstform, och det måste inte röra sig om dramatiserade kåserier och annat piss. Radio som medium är vettigt, men det används på ett så förbannat dåligt sätt. :P

Ja, du har rätt i att smöriga låtar i rätt tid gör att livet känns allt bra härligt! :D

Anonym sa...

Som postutdelare på natten så kommer det bara Radio Iskelmä in i min radio utan ströningar. (FM 94,6). Tack och lov så spelar de inga finska schlagers före kl 05.00, så man slipper Paula Koivuniemi och Jani and the Jetsetters i öronen. Bara en massa evergreens. Pat Boone, John Lennon, Peter Cetera (örk) och The Carpenters hela natten lång. Efter alla ballader så njuter jag gärna av Radio extrems skitsnack som börjar klockan 06.00. Jag älskar radion i bilen, där jag lyssnar väldigt sällan på medhavd musik.

Anonym sa...

Vad lyssnar du på för kanal? Är det nån lokalredaktion från vasa som producerar dina morgnars förpestelse?

Jag lyssnar på Vega mellannyland och är stolt och lite nolo. Knäpper på vid sju-snåret och får återigen höra om att trafiken löper bra på infartslederna men att ring I är stockad och medelhastigheten är 30km/h. Allt detta varvat med reportage från Esbo-daghem, lokalnyheter och låtar som aldrig nått listan.

Janne R. sa...

Det är Iskelmäradio och Nova som min bilradio klarar av att spela upp, och nära Vasa hörs det just någon eländig lokalradio. Men nu körde jag ett rengöringsband, så jag kan höra på mina kassetter igen... (Ja, jag lever ännu på 80-talet!) ;)

Unknown sa...

För tillfället äger jag ingen radio eller tv(en vit lögn). Jag skyr dessa program de vill "förgylla" våran tillvaro med. Dess värre så missar jag säkert en hel del bra program, eller i alla fall några få bra i både tv:n och radion väg. Men att vänta ut dessa program som oftast kommer på de mest otillgänliga tider och obskyra dagar. Detta hinner jag inte vänta på, jag har ingen lust att avbryta mina fylle filosoferingar med mina nära och kära för att fara hem att lyssna/titta på just det där programmet jag har väntat på i två månader som antagligen ändå blir ett enda digitalflimmer(vi kan ta digital boxar en annan dag, va?). Nä då lägger jag hellre på en vinyl skiva med Scott Walker och hör hur hans tårar forsar mellan de ord han ger bort åt sin älskade... (Den vita lögnen visar sig, jag kan inte ljuga)Dock köpte jag faktiskt en radio(en vacker 50-tals radio, en sådan som mormor engång i tiden skulle ha ägt om hon nu skulle ha brytt sig om radio strunt)för några år sedan som står i en källare någonstans. Så tydligen har jag planerat att bli en ivrig radio lyssnare när jag blir en äldre herre man...om jag nu inte tar livet av mig till Walkers tårdrypare före jag når den höga åldern för att bli värdig att kallas en äldre herre man, så då lovar jag alla radio kanaler att bli en konsument av deras radio pladder. Men den har ju förstås en inbyggd vinylspelare så det lär nog bli Walker tills jag dör, må det vara idag eller om 100 år...

Anonym sa...

flytta till ruotsi