Radio Gagh Gagh Gurgleburgle Byääh!

Jag pendlar mellan Jakobstad och Vasa varje vecka, och jag lider av det oerhört, eftersom min förr så trogna kassettbandspelare i Fiaten gått sönder. För att inte falla i tristess måste jag ibland skruva på bilradion. Då hoppar mina öron bort och gömmer sig under passagerarsätet, snyftande av vax och vemod.

Varför finns det patrask av radiopratare som snackar strunt med varandra varje morgon? Vem har kommit på detta koncept, är det Satan? När man babblar med en kompis efter att ha gått på starksprit och metamfetamin i tre veckors tid kanske det inte kommer så bra grejer ur käften, men banne mig om det inte är vettigare än radiopratarnas small talk. Frågor som ”har du nånsin skalat lök så att ögonen tåras” och ”hur känns det att bli av med sin hela släkt i tsunamin”, vem vill ens höra svaret på sånt förbannat trams?

Det falska skrattet är det hemskaste ljud som en människa kan åstadkomma. Radioprataren behärskar detta läte till fullkomlighet. När en gäst eller en bisittare kommer med något aningen humoristiskt eller bara annars fyndigt som de flesta av oss skulle rycka på axlarna åt säger radiovärden: ”EHEHEHEHHHEHH *suger inåt* EHHH!” Och han säger verkligen detta, det är ett totalt kontrollerat och perfekt tajmat polite laughter, som har funktionen av att förlänga programmet med den tid som krävs för att radioprataren ska hinna hitta på en smart comeback. Och comebacken brukar vanligen bestå av ”ja, du har en poäng där...” eller något lika klyftigt. Oscar Wilde, eat your heart out! Bernard Shaw, get out of town! Dessa är ingenting jämfört med radiopratarens ”filosoferande” (fy fan vilket missplacerat ord!) om grannens pyttipannalukt i trappuppgången och andra viktiga iakttagelser.

Musiken på finska radiokanaler har det pratats om mycket i tiderna, så jag säger bara en sak om det. Har någon av er fått nog av Hard Rock Halleluja? Knappast. Så vi spelar den 25 gånger idag igen!

Janne R. knows great hair

Om någon är intresserad i varför jag alltid har perfekt hår, så ser ni svaret i bilden. Burt har världens bästa hår, och det blir tjockare och tjockare hela tiden! Precis som jag!

Tiden förstör allt

Varför ska det finnas orättvisor i världen? Som t.ex. att David Hasselhoff aldrig åldras. Killen kunde ännu vara med i Knight Rider, för fasiken. Men Hasselhoff kommer inte att användas i en eventuell kommande Knight Rider-film, eftersom han anses vara ute. Hur kan Gud diskrimineras på detta viset?

"Time is the fire in which we burn", säger Malcolm McDowell i Star Trek: Generations. Det finns planer på en långfilm om MacGyver, en annan av min barndoms hjältar. Men om filmen blir gjord ska producenterna inte använda Richard Dean Anderson, utan de ska byta ut honom mot en yngre hunk, säkert Luke Perry eller nån annan tonårsidol, ni vet för att locka ungdomen som ser på Saved by the Bell och 90210. Men MacGyver utan Anderson är som en skönhet utan ögon, näsa, mun och annat tjafs. Den som tvivlar på att Anderson skulle klara av rollen kan kolla in denna reklam.

En långfilm om Dallas kommer snart, och tydligen ska John Travolta spela J.R. Ewing, även om Larry Hagman ännu är vid livet. Vilken blunder. Hagman är visserligen till åren kommen, men Bruce Lee och Marlon Brando gjorde roller långt efter dödens intrång! Säkerligen kan det gamla hästansiktet Travolta göra en lyckad skurk, men J.R. blir han knappast.

Jag vill att Larry Hagman ska spela J.R. Ewing, jag vill att Anderson spelar MacGyver och jag är införstådd med att Hasselhoff är född till att spela Michael Knight. Annars kan dom lika bra låta George Lazenby göra alla rollerna. Tiden förstör verkligen allt. Eller kanske inte. Kan det vara så, att tiden är vår ständiga vän: den låter oss uppskatta varje ögonblick, eftersom vi vet att de aldrig kommer igen?

Ja, jag tar min livsfilosofi från Star Trek. Nämnde jag William Shatner inte får vara med i nästa Star Trek-film? Åldersrasism! Genirasism! Kolla in detta och gråt över tidernas orättvisor, kids!